Media

28 april; debatt i Östra Småland

http://www.ostrasmaland.se/debatt/konsten-att-hugga-trad-och-ha-skogen-kvar/

Konsten att hugga träd – och ha skogen kvar

Måndagens Östra Småland/Nyheterna uppmärksammade Jan Brenander och Christer Ek från Oskarshamn, som fått Naturskyddsföreningens pris för sitt engagemang för ett miljöanpassat skogsbruk. De påtalar att hyggena blir större och större och att de stora skogsmaskinerna och markberedningen river upp och lösgör gifter ur marken, som tillsammans med humusämnen läcker till åar och sjöar.

Till detta kan tilläggas att de även ger upphov till läckage av växthusgaser från den uppbrutna marken och förstör den fantastiska undre symbiosvärlden mellan träd och svampar och alla samverkande mikroorganismer.
Och det kanske till och med är så att vårt industriella trakthyggesbruk inte ens är det mest lönsamma – åtminstone inte i våra trakter.

Nätverket Folk och Frö i Kalmar anordnade en välbesökt föreläsning av skogskonsulent Mikael Karlsson i slutet av mars. Han förespråkar ett ekosystembaserat skogsbruk och beskriver detta i sin bok ”Konsten att hugga träd och ha skogen kvar”. Förebild är ett skogsbruk utvecklat i Lübeck, som också gett namn till modellen. Här låter man skogen utvecklas enligt de förutsättningar som finns inom området där den växer. Blandskog är alltså standard. Man kalhugger aldrig utan försöker skapa en skog med träd i alla åldrar. Sedan skördar man de stora träden, när de är mogna. Vid skörden tar man högst 10% av träden i ett område. Man planterar inte utan förlitar sig på självsådd. De träd som är bäst anpassade för växtplatsen kommer att växa upp av sig självt. Man röjer endast i undantagsfall och sedan gallrar man med stor omsorg och tydlig inriktning på att skapa utrymme för de starkaste och kvistfriaste träden att växa sig så stora som möjligt.

Med detta skogsbruk ökar man den biologiska mångfalden, man ökar kolinlagringen och skogen får större motståndskraft mot stormar och angrepp. Dessutom, hävdar Mikael, kan man öka lönsamheten för den enskilde skogsägaren.

Att naturskog gynnar den biologiska mångfalden är odiskutabelt. Bara 1 % av Sveriges skog är idag naturskog. Det är katastrofalt lite. Ett skogsbruk med blandskog som är ekosystembaserat har mer av naturskogens värden och behöver öka i snabb takt.
Vad det gäller kolinlagringen hävdar Mikael med referens till forskning att det tar 30-40 år innan ett kalhygge kommit i nettobalans efter de stora skador som kalhuggningen kombinerat med markberedning åstadkommer. I ett ekosystembaserat skogsbruk förstörs aldrig varken kollagret i marken eller den symbiotiska svampvärlden med alla sina mikroorganismer. I dessa skogar finns fler äldre och därmed större träd och dessa lagrar in mer kol än mindre träd.

Och så till lönsamheten. Här är utgångspunkten att man skördar stora mogna träd. Om man jämför med pengar på banken så ger stora träd högre avkastning per år om de får växa sig mogna och skördas som h timmer med bra kvalitet.
I förhållande till nuvarande uttag i svenska skogar så skulle massaveden minska till förmån för timmer. Mikael har tagit fram ett räkneexempel för en skog i Sverige, där man istället för att skörda 50 % massaved och 50 % timmer har en fördelning på 20 % massaved, 80 % timmer. En sådan skog kan ge 20 % i ökade intäkter inräknat de betydligt högre kostnaderna för skörden. Ligger skogen i södra Sverige och har en rejäl andel med ädellövträd så kan vinsten bli betydligt större.

Det ekosystembaserade skogsbruket utmanar det industriella vi har idag. Det väcker också debatt om vad vi främst ska använda skogen till – ska vi koka pappersmassa eller bygga hus och möbler. Papper behöver vi både minska förbrukningen och öka återvinningen av. Det är dags att verkligen skapa det papperslösa samhället – inte bara vad det gäller sedlar.
I ett hållbarhetsperspektiv där biologisk mångfald och ett räddat klimat står högt på dagordningen är ett ekosystembaserat skogsbruk en av förutsättningarna. Att bygga hus av de stora träden är det bästa sättet att bevara kolinlagningen i dem och samtidigt minska på de stora utsläppen av växthusgaser från betongtillverkningen.

Folk o Frö i Kalmar

Aina Hagberg, Thomas Lundberg, Daphne Thuvesson

26 mars 2018 ; debatt i Östra Småland

http://www.ostrasmaland.se/debatt/vi-behover-acceptera-var-plats-i-ekologin/

Vi behöver acceptera vår plats i ekologin

Rut är 112 år och sitter i sin rullstol och ”tjuvhåller” på sin naturskog. Det har hon gjort i 40 år. Byborna kastar skit på hennes stora gamla hus för att hon inte ser till att skogen ”brukas” och ger jobb och mervärde till bygden. Det är ett axplock ur en föreställning av Riksteatern med titeln ”Slutet enligt Rut”, som jag inte tänker anknyta till mer än så här.

Den senaste tiden har jag läst en del om skogen och då hamnar man lätt i en svindelkänsla. Skogen ska bli vår gröna olja och användas till allt det vi nu gör av den fossila. Och att räkna upp allt som gummi, plast och övrig petrokemisk industri producerar tar dagar!

Och så ska skogen driva flygplanen och kanske en del av bilarna. Och den ska bli till tuggummi och kläder och också något flashigt smart elektroniskt papper, som vi kan koppla upp oss mot nätet med. Och så har vi det gamla vanliga med papper och kartonger. Och sist men troligen bäst är att vi ska bygga de klimatsmarta husen, både höga och låga, och de rustika möblerna av skogen och hålla kvar det lagrade kolet i träet så länge som möjligt.

Foto: Berit Roald / NTB scanpix / TT

Den svenska skogen framhävs ofta till vilken betydelse den har för vårt lands fortsatta ekonomiska tillväxt.

Samtidigt måste ju skogens alla positiva eko-tjänster upprätthållas – den ska bevara den biologiska mångfalden, binda så mycket koldioxid som möjligt i träd och mark, ge oss viltkött, bär och svamp och ge människor rekreation och återhämtning.

Om och om igen framhåller man att skogsnäringen är av oerhörd betydelse för vårt lands fortsatta ekonomiska tillväxt. Den ekonomiska tillväxt vår kultur verka tillbe framför allt annat. Det är så övertydligt att skogen tillhör människan och är till för att åtminstone människan i Sverige inte ska behöva oro sig för att något som helst ska förändras mer än till det ”bättre” även i dessa klimat- och resursoroliga tider.

Jag växte upp med skogen nära inpå. Jag lekte ofta i skogen och rörde mig över ganska vidsträckta områden som barn. Jag upplevde tillhörighet i skogen. Och skogens gåvor tillhörde ju alla. Vi barn med våra mammor skördade hundratals liter bär och svamp där varje år. Det var en varierad skog med ett nätverk av stigar, som en liten fri tjej rörde sig lätt igenom och alltid hittade hem ifrån. Den nu betydligt äldre kvinnan känner igen sig i talet om skogen som en viktig rekreationsplats men önskade sig kunna uttrycka det med ord som gör den riktiga skogens variation och mustiga dofter rättvisa.

Nu bor jag sedan 20 år ännu närmre skogen – en skog som ständigt förändras och där inga invanda stigar inte längre finns kvar.
För tre år sedan var jag i den östeuropeiska lövskogsurskogen. I den skog i Europa som under allra längst tid varit befriad från oss människor. Vi fick röra oss i den med vördnad på för oss anlagda stigar och bara tänka oss in i hur det skulle vara att ta sig igenom den på egen hand i helt obanad mark. Den skogens mäktighet sätter oss människor på plats. Där behöver vi sättas ibland.

Ska vi på riktigt kunna utveckla ett hållbart sätt att leva behöver vi först och främst förstå och acceptera vår plats i ekologin här på jorden. Jorden tillhör inte oss men de flesta vill väl att människan ska få fortsätta att vara en art i jordens biologiska mångfald. Biologisk mångfald ja, som just hederlig gammal naturskog är så bra på alldeles av sig själv.

Aina Hagberg, Folk och Frö, Kalmar

7 december 2017; insändare i Barometern

http://www.barometern.se/debatt/ett-hallbart-jordbruk-avgorande-for-miljon/

Ett hållbart jordbruk avgörande för miljön

Mänskligheten varnas! 15 364 forskare från 184 länder har skrivit under en appell om de allvarliga hot som finns mot planetens överlevnad. Det forskarna framhåller som de främsta problemen är fossila bränslen, avskogning, och dagens storskaliga jordbruk.

Miljöprofessor Johan Rockström är också mycket oroad. Inte minst över att utsläppen av växthusgaser i år ökar med 2,5 procent och än värre är att koncentrationen av växthusgaser i atmosfären stiger ännu snabbare. Det kan bero på att regnskogarna och haven inte förmår ta upp mer koldioxid.
I ekot den 14 nov konstaterar Rockström; Vi måste transformera på en skala som inte kan liknas vid något annat än en revolution, både när det gäller energi, hållbar mat, och våra värderingar, etik och livsstilar. 
Han menar att politikerna har en god vilja, men att de fortfarande inte förstått den omfattning av åtgärder och den snabbhet i genomförandet som behövs. Business as usual är enligt honom inte ett alternativ.
Livsmedelsstrategin som riksdagen antog i juni har alldeles för mycket av den varan. Men där framhålls nödvändigheten av fortsatt forskning runt jordbrukets hållbarhetsfrågor. Jordbruket har omfattande utsläpp av växthusgaser. I vårt län är de jämförbara med transporternas. Samtidigt är det inom jord- och skogsbruk man har möjlighet att binda kol i mark och växter. Är man riktigt effektiv kan man binda mer kol än de växthusgaser som släpps ut.
Meteorolog Per Holmberg diskuterar detta i en föreläsning, som refereras i Landbrukets Affärstidning. Han anser att binda kol i mark och växter är jord- och skogsbrukets främsta ekosystemtjänst, som man borde få bra betalt för. Folk och Frö instämmer.

Vi hoppas att alarmerande fakta om ökad koncentration av växthusgaser och om jordbruket som ett framtida katastrofområde får politiker att handla. Samla nuvarande kunskaper och utöka forskningen på hur kol binds in i mark och grödor vid olika brukningsformer! Vad kan till exempel plöjningsfritt jordbruk, naturbetesdrift och blandning av grödor, träd och buskar bidra med? Vilka grödor är effektiva på att ta upp koldioxid? Och vilka livsmedel blir resultatet av ett jordbruk inriktat på att binda kol i marken? Ökad kolbindning i marken ger även en bördigare mylla som tål perioder av torka och översvämningar bättre. Allt viktigare egenskaper i tider av klimatförändringar.

Folk och Frö deltog i ett rådslag om livsmedelsstrategin i vårt län den 6 december. Vi hoppas vårt läns aktörer engagerar sig för ett hållbart jordbruk som ökar kolbindningen i mark och växter.

13 november 2017; insändare i Östra Småland

Lars-Erik Andervad från nätverket Folk och Frö bevakar COP23. Nedan publiceras hans insändare i Östra Småland med anknytning COP23. 

Snabba åtgärder mot klimatförändringarna är nödvändiga

I en insändare i ÖS den 6 november belyser Mattias Goldman (Fores) vikten av snabba åtgärder och högre ambitioner inom klimatarbetet. Jag håller med om resonemanget särskilt mot bakgrund av hur allvarlig utvecklingen är.

Halten av CO2 i atmosfären uppgår nu till över 410 ppm och ökar snabbare trots att utsläppen av CO2 planat ut (halten är nu den högsta på 800 000 år). Orsaken kan vara att vi passerat gränser för planetens förmåga att reglera växthusgaserna. Ett tecken på detta som amerikanska forskare nyligen visat är att de tropiska regnskogarna nu avger mer CO2 än de absorberar i Amazonas, Kongo och Indonesien.

Extrema väderförhållanden har ökat med 46 % under 2000 talet. Årligen tvingas nu över 22 miljoner människor lämna sina hem till följd av väderkatastrofer vilket är tre gånger så många än som flyr av andra orsaker. Enligt FN beräknas 200 miljoner människor tvingas fly till följd av klimatförändringar inom 30 år.

Fortfarande finns det möjligheter att ändra trenderna men det kräver insatser globalt på de flesta områden av samhället. Vi måste t.ex. sluta att prospektera nya fossila fyndigheter och sluta att subventionera fossil energi (500 miljarder USD dollar årligen). Vår globala kolbudget har minskat från 1000 miljarder ton 2011 till 750 miljarder ton för närvarande. Om alla hade samma utsläpp av CO2 som i Sverige (10 ton per person) skulle världens fossilbudget bli förbrukad på 10 år. Vi måste också ställa om jordbruket och skogsförvaltningen till att bli kolsänkor istället för motsatsen.

Stockholm Resilience Centre publicerade nyligen rapporten Three years to safeguard our climate. Där pekas sex områden ut med konkreta förslag till nödvändiga ändringar senast 2020. Dessa är:

  1. Förnybar elproduktion ökar från 23,7 % 2015 till minst 30 % 2020. Inga nya kolkraftverk efter 2020 och alla existerande avvecklas.
  2. Städer och länder antar en plan att senast 2050 avveckla fossila bränslen inom byggnation och infrastruktur. Städerna uppgraderar minst 3 % av byggnaderna årligen till noll eller nära noll utsläpp.
  3. Elektriska fordon utgör minst 15 % av nyförsäljningen 2020 och kollektivtrafiken fördubblas. För tunga fordon ökar energieffektiviteten med 20 %. För flyget minskar växthusgaserna med 20 %.
  4. Planer antas för skogsbruket som förhindrar avskogning och ökar beskogningen. Markanvändningen svarar nu för 12 % av växthusgaserna. Detta måste ändras till att bli kolsänkor senast 2030.
  5. Tung industri utvecklar och publicerar planer för bättre energieffektivitet och mindre utsläpp med målet om en halvering till 2050.
  6. Den finansiella sektorn har ändrat inriktning och använder minst 1000 miljarder USD per år till klimatinvesteringar. Investeringar tas bort från fossil energi till förnyelsebar energi.

Vad som krävs är en dramatisk omställning där vi halverar utsläppen av växthusgaser varje årtionde fram till 2050. Det vi kan hoppas på är att den pågående FN konferensen i Bonn (COP 23) ska lyckas komma fram till konkreta och tvingande åtgärder inom dessa områden. Misslyckas detta är risken stor att vi förstör betingelserna för ett värdigt liv för våra barn och barnbarn.

 

Lars-Erik Andervad

 

28 februari 2017. Insändare i Barometern

Nödvändigt med mindre köttätande.

Det är känsligt det här med att vi måste minska vår köttkonsumtion. Och kanske extra känsligt i vårt län.

Kalmar län med kor, ­grisar och fjäderfänhar den senast redovisade femårsperioden stått för mer än en tredjedel av hela landets ökning av animalieproduktionen.

Länet där jordbrukets utsläpp av växthusgaser är jämnstora med transporternas. Ja, så är det även om man i Kalmar kommuns miljöbokslut framhåller transporternas utsläpp, och har mål för när kommunen ska vara fossilfri. Jordbrukets ­utsläpp av växthusgaser nämns inte med ett ord.

Att utsläppen från jordbruk är lika höga som transporternas i ett län är unikt. Och Kalmar län ­ligger på fjärde plats i landet vad gäller utsläpp av klimatgaser/invånare.

Länen före oss har kalkindustri respektive stålverk. Men i Kalmar län har vi jordbruk – ett utvecklat industrijordbruk med hög animaliepro­duktion och mycket växthusgaser.

Det ska sägas att här ­också produceras mycket vegetabilier, inte minst baljväxter. Statistik på ­utsläpp hittar man på ­miljomal.se.

För att vi ska ha någon chans att klara matproduktionen på planeten måste de rika länderna drastiskt minska sin köttkonsumtion. Detta är ett faktum. Då talar vi inte bara ­utsläpp av klimat­gaser utan de samlade ­resurser som animalieproduk­tionen tar i anspråk i jämförelse med vegetabilier. Vi måste ändra våra matvanor – äta mindre och bara hållbart kött. Och jordbrukarna måste få ­politikernas stöd för att gå i främsta ledet som ­planetskötare.

Att slänga ut olje­pannan och sätta in bergvärme var ju ingen grej. Tekniken fanns och man tjänade på det.

När det gäller de privata transporterna får vi ta i lite mer själva. Men tek­nikerna fortsätter att utveckla klimatsmartare ­alternativ och allt eftersom blir dessa billigare. Och Kalmar kommun vill hjälpa oss också genom att anlägga cykelvägar, utöka kollektivtrafiken och öppna nya pendelsta­tioner.

I slutändan kommer vi att bli tvungna att klara neddragningen av köttkonsumtionen själva. Men visst är det bra när Kalmars skolor hjälper ­barnen på traven genom att ha köttfria dagar.

Vi hoppas kommunal­råden vill driva på att de utökas. Och visst vore det mer med verkligheten överensstämmande att man även redovisar jordbrukets påverkan på ­klimatet i miljöbokslutet och ställer upp mål för hur den ska minskas.

Aina Hagberg och Daphne Thuvesson för Folk och Frö

 

27 april 2016 Insändare i Östra Småland

20160429_145212.png

 

Debattartikel den 5 april i Östra Småland

http://www.ostrasmaland.se/insandare-debatt/klimatavtalet-kraver-mer-av-kalmar/

Klimatavtalet i Paris ändrar spelplanen. Kalmar behöver intensifiera omställningen till ett koldioxidneutralt och hållbart samhälle.

I Paris lyckades äntligen världens ledare ge oss ett klimatavtal. Och inte bara det, det blev ambitiösare än vad nog någon vågat hoppas – i avtalet förbinder sig världen att begränsa den globala uppvärmningen till klart under två grader.

Det är ett skarpt mål som kräver en enorm global kraftsamling. Parisavtalet innehåller inga siffror för utsläppsminskningar – det satte oljeexporterande länder som Saudiarabien stopp för. Vi vet dock vad som krävs. Världen har klart mindre än 1000 miljarder ton koldioxid kvar att släppa ut, från nu och all tid framåt. Det skriver världens klimatforskare, med professor Johan Rockström i spetsen, i sitt Earth Statement (earthstatement.org). Det ger oss cirka 25 år kvar i en fossildriven värld, innan vi måste nå nollutsläpp runt år 2050 (och så småningom också negativa utsläpp, där vi tar upp koldioxid från atmosfären).

Det innebär att vi i Sverige måste gå från tio ton koldioxid per person och år, till en tiondel – max ett ton. Det är en bra illustration för hur omfattande denna transformation behöver vara. Och utsläppen måste börja minska nu. Det gäller också på lokal och regional nivå, här i Kalmar och i länet.

Sverige har lovat att bli en av världens första fossilfria välfärdsnationer. Sju partier har enats om att Sverige inte ska ha några nettoutsläpp av växthusgaser till atmosfären år 2045. Städer som Göteborg, Eskilstuna och Växjö mobiliserar.

Beslutsfattare i Kalmar kommun, uppfattar ni signalerna? Parisavtalet ändrar spelplanen. Nu krävs mer ambitiösa mål och takten måste öka i omställningsarbetet. Nu är tiden för stora förändringar och vi behöver se ett starkt politiskt ledarskap.

Vi vet målet – en global uppvärmning klart under två grader, och kraftigt minskade utsläpp är enda vägen dit. Vi har ett körschema som måste fyllas med konkret innehåll. Vi listar här några av de viktigaste utmaningarna Kalmar kommun måste ta tag i.

1. Transporter – Ska vi få ner utsläppen måste andelen bilresor minska till förmån för resor med cykel och kollektivtrafik. Vad tänker kommunen göra för att styra om obehövligt bilåkande och stimulera hållbara transporter? Och vad föreslår ni för att minska flygresandets klimatpåverkan?

2. Maten – Idag svarar livsmedelssektorn för cirka en tredjedel av all klimatpåverkan. Det gäller inte bara global uppvärmning, utan också stora hot för den biologiska mångfalden och försurning i Östersjön. Vad tänker Kalmar kommun göra för att lokalt ställa om till ett hållbart jordbruk och en hållbar matproduktion? Och hur vill ni utveckla kraven på de matprodukter som köps in utifrån?

3. Energi och bostäder – Kalmar har gjort en gedigen satsning på energieffektivisering och börjat satsa på solceller. Vad vill kommunen göra vidare för att ställa om till en hållbar lokal energiproduktion? Och samtidigt som Kalmar växer, hur ska vi se till att nybyggnationen blir klimatsmart?

4. Konsumtion – Vi måste ta ansvar för de utsläpp vi orsakar, även de som sker på andra platser i världen. Hur vill ni stötta invånarna och företagen i Kalmar att minska sin klimatpåverkande konsumtion?

Beslutsfattare i Kalmar, ni har av medborgarna fått ansvaret för vår välfärd och framtid. Så, vad tänker ni göra för att uppfylla åtaganden från Parisavtalet, som bidrar till att vi klarar klart under två graders global temperaturökning?

Detta arbete måste vi dock göra gemensamt. Vi är redo att göra allt vi kan tillsammans med kommunen för en stark omställning till en hållbar värld inom planetens gränser.

13 januari 2016. Debattartikel


Onsdagen den 13 januari fanns artikeln ”Hur ska vi leva upp till klimatavtalet” att läsa i Östra Småland. Den är skriven av Lars-Erik Andervad.

 

27 april 2015. Debattartikel


Aina och Daphne har skrivit en debattartikel om ett hållbart och klimatsmart jordbruk.
Den publicerades i Barometern måndagen den 27 april 2015.

I papperstidningen har den rubriken ”Strategi för ett hållbart jordbruk”. På webben är rubriken ”Livsmedelsstrategi 2015 för ett hållbart och klimatsmart jordbruk”. Som ingress har man valt en mening från artikeln.
”Eftersom vi vill vara ett klimatsmart län så finns all anledning att vi i den nya livsmedelsstrategin inkluderar frågan om att minska jordbrukets klimatpåverkan.

 

 

 

 

 

Annonser

One thought on “Media

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s